Katt
Från Wikipedia
- Den här artikeln handlar om tamkatter (Felis catus). För familjen kattdjur, se Kattdjur.
| Tamkatt Status i världen: Husdjur | |
 från wikipedia | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Rovdjur Carnivora |
| Familj | Kattdjur Felidae |
| Släkte | Felis |
| Art | Tamkatt F. catus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Felis catus | |
| Auktor | Linnaeus, 1758 |
| Synonymer | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
En vanlig missuppfattning är att en huskatt är ett annat ord för tamkatt, men så är inte fallet. Det är istället ett annat ord för blandraskatt,[källa behövs] och trots sitt namn så måste den inte nödvändigtvis vara tam och bo i ett hus.
Härstamning [redigera]
Katten anses ha uppstått ur den nordafrikanska underarten av vildkatt, den så kallade falbkatten (F. s. lybica), som är ganska lätt att tämja, eventuellt parad med europeisk vildkatt. DNA-analyser från 2007 bekräftar att tamkatterna härstammar från falbkatten, som än i dag finns i vild form i bland annat Israel och Egypten. Hur länge den levt nära människan är ännu oklart, men det rör sig om mellan 9 000 och 15 000 år.[3] En studie utförd av National Cancer Institute pekar mot att alla världens tamkatter härstammar från en grupp vildkatter som levde i Främre Orienten för omkring 10 000 år sedan.[4] Egyptierna är bland dem som längst haft katten som tamdjur.
En orsak till begreppsförvirring är att förvildade tamkatter ofta felaktigt kallas för "vildkatter". Arten vildkatt, med underarter som europeisk vildkatt (F. s. silvestris) och skotsk vildkatt (F. s. grampia) går inte att tämja. Däremot går en utefödd förvildad tamkatt ofta att få tam.
Taxonomi [redigera]
Tamkatten beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné som Felis catus i den tionde upplagan av hans Systema Naturae.[5] Dock har vissa samtida studier visat att tamkatten kan utgöra samma art som vildkatten som traditionellt klassificeras som Felis silvestris (Schreber, 1777).[6] Detta har skapat en taxonomisk begreppsförvirring och tamkatten behandlas därför ibland som en underart till vildkatt, då omnämnd som F. s. catus.[7] På motsvarande vis behandlas vildkatt ibland som underart till F. catus. År 2003 beslutade International Commission on Zoological Nomenclature (ICZN) att vildkattens vetenskapliga namn är F. silvestris.[8] Det allra vanligaste är idag att beskriva tamkatten som F. catus, och därmed behandla den som en egen art och följa konventionen att använda den äldst kända taxonomiska synonymen som föreslagits.[källa behövs]Johann Christian Polycarp Erxleben klassificerade tamkatten som Felis domesticus i hans Anfangsgründe der Naturlehre and Systema regni animalis från 1777. Detta namn, och dess varianter som Felis catus domesticus och Felis silvestris domesticus, ses ofta, men är inte korrekta vetenskapliga namn i och med ICZN:s beslut från 2003.[9]Skillnad mellan mindre och större kattarter [redigera]
De små katterna är mer opportunistiska jägare i den meningen att de kan döda och äta fler arter – faktiskt flera tusen – medan stora kattdjur endast tar ungefär hundra olika arter bytesdjur. Detta beror på att det finns färre olika arter i de storleksklasser som de stora kattdjuren med fördel kan utnyttja. Rent teoretiskt sett skulle de större kattdjuren också kunna döda flera tusen olika arter, men gör det inte på grund av att själva jakten på till exempel en mus kostar mer energi än vad bytesdjuret innehåller. Undantaget är leoparder, som i regel har en stark böjelse för att även jaga mindre byten.Andra aspekter är att de mindre kattarterna inte kan ryta, och att de kan spinna både när de andas in och andas ut.
Kommunikation [redigera]
Vokalt [redigera]
Det vanligaste sättet för katten att kommunicera med människor är att jama. ( Lyssna ) Hur mycket eller lite en katt jamar varierar från katt till katt. En katt kan jama på olika sätt och därigenom förmedla olika budskap. En vanlig orsak till att en tamkatt jamar är att den ber om något, till exempel att få mat eller att få gå ut. Den kan också jama när den så att säga vill hälsa på någon. Det är ofta relativt enkelt, åtminstone för en kattägare, att särskilja kattens olika sätt att jama och förstå vilket budskap den vill förmedla.Med feromoner [redigera]
På sidan av kattens huvud finns körtlar som utsöndrar feromoner när katten stryker körtlarna mot ett objekt, exempelvis en människa eller ett föremål. Detta är för att markera sitt revir.Med svansen [redigera]
Katten använder sin svans till att hålla balansen. Svansen kan också förmedla kattens sinnesstämning; en svans som pekar rakt upp innebär i allmänhet att katten känner sig tillfreds eller glad, medan en svans som häftigt piskar fram och tillbaka indikerar att katten är arg eller spänd inför ett förestående anfall mot något byte. Om svansen pendlar långsammare betyder det att katten är ambivalent, det vill säga pendlar mellan två olika starka känslor – till exempel kelsjuka och önskan att vara ifred.Med öronen [redigera]
Kattens öron sänder också ut signaler till andra djur och till oss människor. Tätt bakåtstrukna öron tyder på stark aggression, särskilt om katten fräser. Uppåtriktade tyder på uppmärksamhet åt det håll de är riktade.Med spinnandet [redigera]
En annan teori fokuserar på den läkande effekten i vävnad och ökningen i bentäthet av vibrationerna som uppkommer vid kattens spinnande.[10]
Andra förmågor [redigera]
Fallande katt-fenomenet [redigera]
En katt som släpps upp-och-ner-vänd i vila kan snabbt vrida sig i luften för att säkert landa på tassarna. Eftersom katten då inte har något rörelsemängdsmoment i början av fallet, och den enda yttre kraften på katten är tyngdkraften, så gäller att rörelsemängdsmomentet är konstant 0 under hela fallet. Förenklat kan förloppet beskrivas som så att katten börjar med att dra in framtassarna intill kroppen medan bakbenen spretar ut så mycket som möjligt, vilket medför att masströghetsmomentet blir högre för bakkroppen än framkroppen. Detta tillåter katten att vrida den främre delen av kroppen 180 grader, medan bakkroppen bara vrids cirka 5 grader i motsatt riktning. Katten gör sedan vice versa för att få bakkroppen på rätt köl, och till slut finjusteras landningen med hjälp av svansen. Hela denna manöver sker på omkring 0,15 sekunder.[11]Anatomi [redigera]
Katten har 32 muskler i vardera öra, som hjälper katterna att vinkla och vrida dem, till exempel för att lokalisera byte eller rovdjur.Dräktighet [redigera]
Katter blir könsmogna vid omkring 9–10 månaders ålder. Detta varierar dock kraftigt, bland annat beroende på ras och kön. Honorna blir normalt könsmogna tidigare än hanarna, och till exempel en siameshona kan bli könsmogen redan vid 6 månaders ålder. Honorna löper normalt under tidig vår och sensommar, men särskilt innekatter kan löpa när som helst på året. Ägglossning sker först under parningen. Dräktigheten varar 63 till 68 dygn, med 65 dygn som medelvärde.[12][13] Det vanligaste man kan se om en katt är dräktig är att den blir tjockare (magen växer) och att spenarna blir större. Dräktiga katthonor behöver mer mat eftersom näringsintaget också ska täcka ungarnas behov.Kattungar [redigera]
Födsel och utveckling [redigera]
Under de första tre veckorna är kattungarna oförmögna att reglera sin kroppstemperatur. Kattungarna föds i en temperatur på mindre än 27 °C och kan dö av exponering om de inte hålls varma av sin mor.
Moderns mjölk är mycket viktigt för kattungar för den innehåller näring som kattungarna behöver till god tillväxt. Denna mjölk överför antikroppar till kattungar som hjälper till att skydda dem mot infektionssjukdomar.[15]
Medan kattungarna diar spinner de vanligtvis på samma gång och brukar även trampa med ena tassen då.
.jpg)
När de är cirka 4 veckor börjar kattungarna att äta fast föda och avvänjningen börjar oftast i samband med det. Kattungar lever i första hand på fast föda efter avvänjning men vanligtvis kan de fortsätta att dia ända till 10 veckor.[17]
Hälsa [redigera]
Övergivna kattungar [redigera]
Kattungar kräver en högkaloridiet som innehåller mer protein än kosten för vuxna katter. Unga föräldralösa kattungar kräver mjölk var tredje timme och de behöver fysisk stimulans för att uträtta sina behov att urinera.[18] Kattmjölken tillverkas för att mata unga kattungar eftersom komjölken inte ger alla sina nödvändiga näringsämnen för kattungar.Hand-uppfödda kattungar tenderar att vara mycket tillgiven med människor som vuxna och ibland mer beroende av dem än kattungar som föds upp av sina mödrar. Beroende på vid vilken ålder och hur länge de var utan deras mödrar kan dessa kattungar vara allvarligt underviktiga och som sådan kan ha hälsoproblem senare i livet, såsom hjärtproblem. Äventyras immunsystemet hos föräldralösa kattungar (från brist på antikroppar som finns naturligt i modersmjölken) kan göra dem särskilt känsliga för infektioner, vilket gör antibiotika en nödvändighet när man vårdar sådana kattungar.
Genetik [redigera]
Sjukdomar [redigera]
- Bornasjuka ("vingelsjuka") orsakas av ett virus som drabbar kattens nervsystem. Framträdande symptom är kraftlöshet och dålig muskelkoordination. Inget botemedel finns, utan man brukar avliva drabbade djur av barmhärtighetsskäl.[källa behövs]
- Felin infektiös peritonit, FIP orsakas av ett coronavirus, som förökar sig i tunntarmens slemhinna och orsakar en temporär destruktion av celler i tarmluddet.[20] FIP är en vanlig infektiös orsak till död, då det inte finns någon effektiv motbehandling.
- Kattpest (Parvovirus).
- Kattsnuva (orsakas mest av kattens herpesvirus, rhinotracheitvirus, och/eller kattens calicivirus).
- Öronskabb (Även kallat öronkvalster.) Det är mycket vanligt att utekatter drabbas av öronskabb.
Kattsport och raser [redigera]
De naturliga kattraserna är sådana som utvecklats naturligt i olika delar av världen, genom urval beroende på till exempel under vilka klimatförhållanden katterna levde, eller via naturligt förekommande mutationer. Några exempel är turkisk angora, europé och maine coon. Korsade kattraser är sådana som är resultaten av människans medvetna avel för att bevara, förstärka eller utveckla vissa särdrag eller egenskaper. Exempel: ocicat och bengal. Muterade kattraser är sådana kattraser som uppstått genom att en mutation har tillvaratagits av människor och avlats vidare på. Exempel på sådana kattraser är manx, de olika typerna av rex-katter, munchkin och american curl.
Av dagens kattraser är de flesta ganska nya. Tills för bara ungefär hundra år sedan fanns endast de olika typer av katter som ingår i den naturliga kategorin ovan (inklusive ett fåtal som uppstått via naturliga mutationer).
Rasrena katter kallas raskatter. Vilka raser som skall godkännas och vilken standard som skall gälla för dessa bestäms av kattförbunden, vars riktlinjer kan skilja sig ganska kraftigt åt. Samma katt kan därför anses tillhöra olika raser beroende på kattförbund. Den organisation som erkänner flest raser är The International Cat Association, TICA. Ett förbund som är ganska sparsamma med att godkänna raser är The Cat Fanciers' Association, CFA. De godkänner idag (enligt förbundets webbplats) 37 olika kattraser, medan TICA på sin sajt listar 62 olika raser och varianter. Andra betydelsefulla förbund är Storbritanniens Governing Council of the Cat Fancy, och det internationella förbundet Fédération Internationale Féline, FIFe. I Sverige organiseras de av bland annat Sveriges Kattklubbars Riksförbund, SVERAK, som är kopplat till FIFe. Det finns även ett flertal fristående independentklubbar; se Nordiska IDP.
Några populära raser är:
- Brittiskt korthår
- Burma
- Huskatt (bondkatt)
- Maine coon
- Norsk skogkatt
- Perserkatt
- Siames
- Ragdoll
- Ocicat
- Helig birma
- Abessinier
Tamkatten i Sverige [redigera]
Mellan åren 1998 till 2006 ökade antal katter i svenska hushåll från 1,2 miljoner till 1,6 miljoner.[21]Sommarkatter [redigera]
En sommarkatt är en vanlig benämning på en katt som en familj skaffar sig inför en semestervistelse på landsbygden om sommaren, ofta för att glädja barnen i familjen, men som man överger då hösten kommer och man skall åka hem. Den övergivna katten klarar sig ofta dåligt, dör eller blir hemlös. Djurvänner har kritiserat förfarandet,[källa behövs] och det är sannolikt att det under senare år blivit mindre vanligt[källa behövs] i takt med större insikt om djurs behov bland både barn och vuxna, bland annat genom information.Tamkatten som jägare [redigera]
En svensk omräkning av dessa siffror ger i runda tal 22 miljoner däggdjur, 6 miljoner fåglar och 1 miljon ödlor och ormar varje år.
Katten jagar gärna också när den får gott om foder hemma. Detta innebär att den gamla sedvänjan att undanhålla gårdskatterna tillräckligt med mat, i avsikt att de istället skall jaga skadedjur är missriktad.
Människans införande av katter till olika världsdelar, öar och biotoper har medfört en stor förändring i djurlivet på många platser. Speciellt djurlivet på mindre öar där det tidigare inte funnits rovdjur har skadan varit stor inte minst på fågelpopulationer. Ett fall där katten visserligen bara var med i slutfasen av utrotningen skedde när en fyrvaktare 1894 tog med sig sin katt till en obebodd ö i sundet mellan Nya Zeelands huvudöar. Under loppet av några månader lyckades katten Tibblet utrota den sista spillran av en tidigare okänd, flygoförmögen, klippsmyg som döptes till Stephen Islands klippsmyg (Traversia lyalli).[23] På Marion Island skapade katter liknande problem. Där planterade man in katter i ett försök att utrota de möss som oavsiktligt förts in till ön. Men katterna nöjde sig inte med att jaga möss utan gav sig även på andra djur.
Katter i konst och mytologi [redigera]
Egypten [redigera]
I det gamla Egypten var katten ett heligt djur. En av deras gudinnor var Bastet, kärleksgudinnan, som avbildades antingen som en katt eller som en kvinna med katthuvud. Om en katt dog visade ägarna sorg genom att raka av sig ögonbrynen och likt de egyptiska faraonerna mumifierade man även katter.Fysik [redigera]
Se Schrödingers katt.Litteratur [redigera]
 | Detta stubb-avsnitt behöver utökas. (2010-05) |
Se även [redigera]
Litteratur [redigera]
- Broberg, Gunnar: Kattens historia, 2004
Noter [redigera]
- ^ Standard Report Page: ”Felis catus domestica” (på engelska). ITIS. 2005. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=727487. Läst 12 oktober 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar